Vitamin D

Här är nu äntligen berättelsen om min Vitamin D-kofta. Den kofta, som jag fått absolut mest beröm för, nånsin. Ja, inte bara utav de koftor jag stickat, inte för nåt har jag fått så många kommentarer som för denna. Har fått öva mig att inte säga "Nåja, den är nu bara en sån här", utan faktiskt säga "Tack! Jag tycker jättemycket om den!". Inte alltid så lätt ;)

Det var en gång ett stickläger. I Fattigskogen. Drömmen.

Väl framme vid lägret påbörjade jag denna stickning, Vitamin D.

Det stickades på den både ute och inne. Både på kvällen och på dagen. Med och utan vin till.

Sakta växte den. Ju mer jag stickade, desto mer tyckte jag om den.

På väg hem från lägret stickade jag när Susanne körde.

Även på båten till Finland åkte stickningen fram.

Den blev klar, den badade och den blockades.

Jag använde den, ofta. Varje gång jag hade den på mig, var det nån som kommenterade den. Kändes fint.

Så var det dags för ett stickläger till, denna gång vid Pörkenäs i Finland. När underbara Lisa erbjöd sig fotografera koftan var det jag som fick agera modell. Inte en van sådan, I might add. Men roligt hade vi, när vi fotade ;)

På bilden nedan ser den observante ett litet "fel". När jag märkte det blev jag först irriterad och var nästan på vippen att riva upp fram till "felet". Men så började jag tänka. Den här koftan är stickad med kära vänner omkring mig. Vänner som gjorde att man fick skratta, prata och ha roligt, hela tiden. Ibland till och med så roligt, att man kommer bort sig i mönstret lite. I allt detta roligt stickade jag ett hål för mycket på sista varvet av ökningar. Det här hålet representerar numera Fattigskogen. In i detta hål ryms så oändligt mycket kärlek och saknad. Inte för nåt i världen vill jag ha koftan utan Fattigskogen. Varje gång jag tar på mig den blir jag påmind om allt det härliga, alla minnen, alla samtal, alla skratt och tårar.

Tack till Lisa som fotade, du är bäst!

Mönster: Vitamin D

Stickor: Knit pro rundstickor nr 3,75 mm

Garn: Limmo design Tunt sockgarn, färgen Saffran

Åtgång: ~ 2½ härvor

(På bilderna ser ni även min stickade kjol, Carnaby, som jag också tokgillar! Den är stickad i Superwash merino från Artesano).

Fattigskogen; söndag

Sista morgonen, sorgligt...

Vi stickade in skaftet på kvasten till storstugan :)

Rolff kan det här med att njuta :)

Amanda + Rolff = sant.

Du underbara människa, som jag saknar dig!

LG och Ann-Louise blev avtackade med en traditionsenlig dekoration vi stickat. Sån underbart god mat de bjudit på hela lägret!!

På vägen hem stannade vi i Mora så jag fick leka turist och fota målgången av Vasaloppet :)

Vackra Sverige!

När Susanne körde sov eller stickade jag.

Men se! Bygglov i Sundsvall, utanför Max.

Söndag kväll. Trött.

Strax får jag köra ombord på färjan hem, måndagmorgon strax vid 8.

Varmt blev det i bilkön...

Stickade lite på båten, tills det tog stop i mönstret, jag fattade helt enkelt inte. Med hjälp från Instagram har jag hittat en förklaring till mönstret, hoppas det löser sig. Vill ju få koftan klar!

Bilderna ovan är ägnade Dödergök samt hennes man :) Avtagsvägen mot Petsmo, på vägen hem :)

Det blev några kilometrar, tog mig ca 28 timmar att ta mig ända hem. Det var det dock värt! Jag har haft en underbar långhelg ute i Fattigskogen, kom hem med massor med minnen som jag kan plocka fram när saknaden av älskade stickerskor blir för stor.

Fattigskogen; lördag

Ännu en vacker morgon i Fattigskogen. Vår stuga skymtar på bilden ovan.

Ulrika virkar en bläckfisk som ska ges till barn som är för tidigt födda. Paulina, som också var med på lägret, jobbar med dessa små bebisar.

Lisa stickar på en ärm.

Älskade Johanna.

Åh denna fantastiska människa!! Du vet väl om hur underbar du är, Dödergök?

Goa Amanda :)

Roligt hade vi :)

Vi satte oss i vår stuga en stund. Eller... var vi och tittade på en film?

Kvällsstickning inomhus, ute kunde man inte vara på grund av mygg och knott.