torsdag 7 november 2013

Irma

Jag har världens bästa farmor. Vi har tillsammans gått igenom så himla mycket, hon är mig så nära och så kär, så kär. När jag var liten arbetade hon på Oravais fabrik, hon skötte försäljningen, höll till i lagret och reste två gånger i året på den stora Vateva-mässan i Helsingfors. Jag minns de stora klädlagren, massor, massor med klänningar högt upp i tak, i långa rader. Varje modell som syddes upp hade ett mönsterblad med en ritad teckning av klänningen/kjolen/skjortan. Upp i hörnet stansade de fast ett tygprov i vilken denna skulle sys upp. Vartefter denna ritning blev "överflödig", tog hon hand om alla dessa prover. De blev finfina gardiner, mattor, dukar och filtar i dockskåpet!

Det var ju inte det här jag skulle skriva om dock :) Jag fick i höstas ett provnystan när jag var på besök till en av mina garnleverantörer, genast kom jag att tänka på farmor. Garnet har silvertrådar i sig, matchar farmors silrviga hår :) När jag "helt plötsligt kom ihåg" att hon hade födelsedag för några veckor sen började jag sticka för brinnkära livet. Det har varit lite segt och jobbigt den sista tiden, orken är inte vad den brukar vara, så jag hann inte få halsduken färdig i tid. När farmor och farfar kom för att handla på hennes födelsedag (de handlar alltid på torsdagar och födelsedagen råkade vara på en torsdag), visade jag henne halsduken och frågade hur lång hon ville att den skulle vara.




Idag fick hon halsduken. Den var perfekt längd, precis som hon ville ha den. Ett helt nystan fick åt. Mönstret till halsduken finns i mitt huvud, ska skriva ner det sen så får den som vill också sticka en Irma. Så heter hon, min älskade farmor, därför heter även halsduken så <3 p="">





Garnet heter Mille colori och är från Jawoll. Jag har stickat med stickor nr 4.







1 kommentar:

  1. Oj, vilka minnen du väcker! Jag bor på andra sidan Kvarken. Min pappa hade en faster som var gift med en man i Särkimo. Vi åkte och hälsade på dem ibland på somrarna och passade då på att ekipera oss i Oravais. Med fyra barn i familjen blev det förstås billigt. Minns särskilt när vi fick höstjackor med tillhörande fluffig basker. Det måste ha varit omkring 1975... Hoppas att du ordnar stickläger igen, då vill jag nog vara med! Tror faktiskt att jag varit till den lägergården.... Kram! Agneta

    SvaraRadera