Nästan

Det är mycket nu, kan man lugnt säga. Många stora, jobbiga frågor att ta itu med. Tur att jag har stickningen, som kan hjälpa lite grann, när frågorna blir för många och svaren för få.

Jag har plockat ihop det ska väntar på blockning. Äldsta färdiga stickningen är från i somras...

Underst i bilden är Spiral cowl. Den blev klar i början av juli under en bilfärd, när jag och maken var på dop till Helsingfors. Har inte "kommit ihåg den", förrän jag tömde en kasse där den här fanns...

Mitt i bilden ligger min andra Opsa. Den här är påbörjad under sticklägret. Garnet är det fullkomligt underbara Splendor från Easyknits. Jag älskar både garnet & mönstret!

Sen överst finns ett par godisvantar, stickade i 7 bröder. Har redan planer på nästa par...

Skomakarens barn går utan sockor... eller hur var det? ;) Hittills har min farmor, och mormor så länge hon levde, stickat karlasockorna i familjen. Nu var maken utan sockor, eller ja, det var han redan i fjol somras. När vi då var på semester till Stockholm stickade jag den ena sockan, sen glömdes stickningen bort. Men det som inte är stulet kommer fram... Städade i köket på jobbet (!!) och hittade detta wip. Två kvällar senare hade så maken ett par nya, varma sockor. Det första paret jag har stickat åt honom!

 Denna började jag med igår. Norie, designad utav Gudrun Johnston. Garnet är Silke tweed från Drops, ett garn som inte görs mer. Jag älskar färgen, bränd orange, men garnet är ingen fröjd direkt. Det har redan gått av fyra gånger, bara utav att jag dragit fram garnet från nystanet, verkar mycket dåligt/löst spunnet. Får hoppas att mössan håller ihop sen.

Har ett nystan 7 bröder i nästan samma färg som mössan. Tänk er då ett par godisvantar med orange som bottenfärg och ljusgrått som godisränder... Mmm, tror det blir perfekt!