Man ska aldrig säga aldrig

...för det får man äta upp!

Jag har alltid varit emot tatueringar. Alla andra är fria att göra precis som dom vill, men det har inte varit nåt för mig. Jag har kunnat beundra andras tatueringar och meningen bakom. När Linda tog sin tatuering var jag med som sällskap, då sa jag att jag aldrig ska ta en tatuering. Men som sagt, man ska aldrig säga aldrig...

I tre år har jag nu haft hand om Juthbacka camping. Varje år ordnas American car meeting på området och då kommer Stina till servicehuset och tatuerar. Jag har sett på när otaliga fått sig tatuerade där, mellan kunderna har vi pratat om ditt och datt. I nåt skede det första året sa jag att ett garnnystan vore coolt att tatuera, men inget mer med det. Andra året diskuterade vi vidare, även då kom garnnystanet på tal. I år, då pratade vi igen och Stina ritade. Hon ritade plötsligt MIN tatuering!

Hur kom vi hit? Hur blev det så här verkligt på en gång? Jag visste knappt ut och in. Hon ritade upp tatueringen och flyttade den på min arm, så jag skulle se hur den kunde se ut. Jag velade och tvekade, tänkte mest på vad alla andra skulle säga om jag tog en tatuering. Jag fegade ur och sa att om jag vill tatuera mig så är jag på plats följande dag i god tid innan hon ska börja.

Jag åkte hem med mitt ritade nystan, tittade på armen mest hela kvällen, funderade och var villrådig. Kunde inte bestämma mig. Så blev det lördag morgon, jag hoppade i duschen och där försvann bilden. Jag blev lessen, den var ju så fin! Jag skrattade högt för mig själv, för nu visste jag, i dag ska jag tatuera mig! Vill inte vara utan den bild som är SÅ JAG! Så jag åkte iväg, för att tatuera mig!

Tadaaah!! Så här fin är jag idag! Ni kan inget annat än hålla med, visst är det den perfekta tatueringen för mig? Nu funderar jag om jag inte borde ha en härva och nå stickor också på bilden ;)

2 + 2 = 2

Fortsätter på min utmaning att sticka 16 par sockor under 2016. Låt mig presentera, par nummer 8 och 9!

Par nummer 8 är stickade i ljuvligt orange Wollmeise-garn som jag fick av Sonja när hon kom på stickläger i höstas :) Mönstret är gjort av Ann-Britt och heter My #1.

Par nummer 9 är stickade i ett garn som jag fick av Kerstin när hon kom på vårens stickläger :) Ljuvligt handfärgat garn, Arwetta, av en dam i Danmark, Fredsminde Unika Design. Mönstret är helt vanliga bassockor med en liten tvist i resåren på skaftet.

Garn: Wollmeise twin

Stickor: Knit pro dpn's 2.25 mm

Mönster: My #1

Åtgång: 96 g

Övrigt: #11 för 2016, sockpar nr 8

Garn: Handfärgat sockgarn

Stickor: Knit pro dpn's 2.75 mm

Mönster: Bassockor med falska flätor i resåren på skaftet

Åtgång: 49 g (blev 1 g över!)

Övrigt: #12 för 2016, sockpar nr 9

Nu har jag 2 veckor semester, planen är att sticka klart min East coast cardigan, min Ashling sjal och de två par sockor som är på gång. Sen skulle jag vilja börja med en ny sjal och ett par nya sockor och och och... Får se hur mycket jag hinner med ;) Ja, borde blogga två koftor och en tröja också, som varit färdiga sen i vintras, måste få hjälp med fotandet bara :) Ha en fin ny vecka allesammans!

Just nu, hemma hos mig

Länge sen sist! Jag stickar, virkar, jobbar och stickar lite igen. Just nu fokuserar jag på stickning och virkning, jag har nämligen semester! Eller ja, den ska börja på måndag men jag får lov att jobba åtminstone halva måndagen, så mycket som måste redas upp som inte kan vänta i två veckor. Det här med att ordna en Matfestival är inte så enkelt som man kan tro...

Jag köpte för säkert ett år sedan dessa "konstiga" strumpstickor, ett set består av tre st bända plaststickor. Jag stickade det som ni ser på bilden, sen rev jag upp, packade stickorna i sin påse och satte dem till salu. Inget för mig med andra ord ;) Stickorna är lätta, för lätta, och skarven mellan stickorna blev lös och ful. Nej, tacka vet jag strumpstickor!

Jag har tågstickat lite också sen sist. Stickade på min Ashling, den har växt lite efter bilden togs, men ännu har jag inte börjat med spetsen.

Jag har börjat ett nytt projekt, en halstub i virkade sol-rutor. Tre nystan Delight har jag, får se om jag plockar bort dom mörkaste partierna...

Midsommarafton spenderade jag på Juthbacka camping. Sockbörjanet som jag rev upp blir sockor stickade med vanliga stickor. Stickar med stickor 2,75 mm, garnet är ett Regia-sockgarn, färgen heter Surfer.

Midsommardagen spenderade jag i min stickfåtölj. Jag stickade lite, virkade lite och sov lite. Skönt! Vilma var också lite halvtrött, gick fint att vila sig på min East coast cardigan. Den ska för övrigt bli klar idag.

Ha en fin söndag!

Grönt smör

Jag lade igår under stick-nicken upp en ny stickning, en Ashling.

Garnet är så mjukt så jag tror inte det är sant, Malabrigo Lace. Det känns som smör! Tyget blir så mjukt och lent. Av erfarenhet vet jag att det tovar ihop sig lite under användning men mjukheten består.

 Att min sticktvilling stickat denna sjal redan är ju givet ;)

Om du också vill sticka i detta garn kan du beställa det via Snurre eller Pirjoliisa i Vasa.

Krokus i gräsmattan

Under sticklägret påbörjade jag ett par restgarnssockor, det har blivit något av en tradition. Denna gång blev bottenfärgen grön.

Sockorna blev snabbt färdiga men fästandet av alla hundra trådar drog ut på tiden. Den första sockan blev klar under en kväll medan den andra låg i veckor, utan fästa trådar.

Jag tog med mig sockan till stickmyset i maj för att äntligen ta tag i det tråkiga jobbet. Jag fäste trådarna på skaftet medan fina Nina hjälpte mig och fäste trådarna på foten! Tänk sån tur för mig, att hon glömde att ta med mer garn ;)

På bilden nedan syns den orange randen på skaftet nästan bäst. Nu vet jag inte vilken socka det var jag stickade på, men den orange randen heter Strömsö-randen. När jag intervjuades under sticklägret stickade jag just denna färg. Meningen var inte att randen skulle bli så bred, men intervjun tog den tid det tog och randen blev så bred som den blev :)

Nina har namngett sockorna. Visst ser dom ut som krokus i gräsmattan? :)

Garn: Olika restgarner

Stickor: Knit pro dpn's 2.5 mm

Åtgång: 67 g

Mönster: Bassockor, förskjuten förstärkt häl

Övrigt: #10 för 2016, sockpar nr 7

På gång just nu

Jag har påbörjat en riktig njutstickning. Meningen var att jag skulle sticka Fog and whisper, som jag skrev i ett tidigare inlägg. Jag hade inte köpt mönstret när jag skrev inlägget och kunde efter att jag köpt det konstatera att jag inte riktigt tyckte om mönstret. Avigsidan utåt, njae, helst inte. Omvänd rätstickning, tror jag det kallas. Så, jag letade vidare och fastnade för ett annat mönster av Veera, East coast girl (trots att jag bor på västkusten ;) ).

Garnet är en ren njutning! Den här färgen är så otrolig! Det är ett sånt djup i handfärgade garner, varje maska lever! Kan inget annat än rekommendera Ann-Britts garner!