Ett år sedan...

För ett år sen var det fredag. Min svärmor hade tid till sjukhuset i Vasa för kontroll av hälsa och allmänntillstånd inför stundande knäoperation inkommande måndag.Hon var glad över att hon nu äntligen var i sådant skick att operationen skulle kunna genomföras. När gubben hämtade henne efter att hon handlat vid en av stadens supermarketar var hon på jättebra humör. Framme vid hennes bostad hade gubben erbjudit sig att bära upp hennes matkasse, men hon hade tackat nej. "Jutellaan myöhemmin lisää!", sa hon då hon gick upp till sitt... Detta myöhemmin kom aldrig...

Hon lade sig till rätta, med katten bakom sig i sängen. Sänglampan var tänd, tvn stod på. Hon löste korsord och läste dagens kvällstidning... På sig hade hon det nattlinne vi gett åt henne några jular tidigare... Hon blev säkert trött, tänkte att hon skulle vila lite innan natten kom. Svängde sig på vänstra sidan och somnade... För gott...

Det är nu ett år sen min älskade svärmor gick bort. Sorgen har varit obegripligt svår och tung. Vårt förhållande hade inte alltid varit det det var nu i slutet, vi hade ofta kommit ihop oss när vi hade olika åsikter om saker och ting. Men saknaden efter henne är så ofantligt stor! Barnen, speciellt dottern, funderar mycket fortfarande. Senast en vecka sen bröt dottern ihop när vi var ute med Vilma en sen kväll. Hon hade "sett" fammo nånstans i naturen i Lappland under lägerskolan, nu kom tårarna... Hon har nog det värst av alla tror jag, dottern... De hade så mycket roligt tillsammans, fammo och hon. Många minnen...

Nu ska jag återgå till min Polly Jean socka, börjar nu på foten på socka nr 1... Ha det bra!