Dödsbudet

Idag är en sorgens dag... En dag jag helst inte hade velat uppleva, inte ännu...

Min svärmor hade inbokat en knäoperation tills idag. Igår försökte gubben ringa henne för att "lyckönska" henne inför operationen (om man nu kan lyckönska nån innan en op.). Vi blev lite fundersamma när hon inte svarade, men tänkte att hon kanske sitter hos sina grannar och inte har telefonen med sig. Gubben gick tidigt säng och jag tänkte inte desto mer på det hela...

I morse klockan 9 ringde gubben till mig halvt i panik, han sa att han tror att hans mamma har dött. Jag blev helt paff och chokad, hur kunde han tro det? Han sa att chauffören som skulle föra hans mamma till sjukhuset inte hade fått tag i henne, visste gubben kanske var hon var?? Han visste ju inget, men sa att han far dit till hennes lägenhet för att se efter... Han har inga nycklar dit, men grannarna har en resernyckel. Inget hade kunnat förbereda min älsklingsgubbe för vad han såg när han gick in i hennes lägenhet... Hans älskade mamma låg död i sängen...

Hon har gått bort nån gång under helgen, troligen lördag eller söndag morgon. Gubben hade varit med henne till butiken i fredags och då hade hon varit hur glad som helst, hon såg fram emot att äntligen få sitt knä i skick. Hon hade framtidstro och såg fram emot att åldras tillsammans med oss. Barnbarnen älskade hon över allt annat, inget mindre än det bästa var gott nog. Jag är för evigt tacksam över att hon var med oss till Varkaus i slutet av augusi, den resan gjorde att hon och jag fick en ny relation. En frisk, sund och respektfull relation. Vi såg varandra i helt nytt ljus, vi fanns på samma våglängd...

Som jag sa i telefon idag, minns inte längre vem jag talade med, det känns som om jag seglar ute på det stora vida havet utan segel just nu... Ser ingen strand, ingenstans att ta i land. Jag försöker trösta och stötta gubben det bästa jag kan, men det känns inte som om det jag gör är tillräckligt... Jag lider så med gubben, vill inte att han ska vara lessen...

Vem kan segla för utan vind
Vem kan ro utan åror
Vem kan skiljas från vännen sin
Utan att fälla tårar

Sov i ro K, du finns för alltid i våra hjärtan... *gråter*