Man gör det man kan

När en vän genomgår en tuff behandling känner man sig maktlös. Man vill krama om och göra allt bra igen, som när man var barn och skrapade upp knäet och kom hem gråtande. En kram, lite blås på det onda och allt var väl igen. Nu är det inte så lätt längre.

När jag grubblar och funderar, ältar och är lessen, då är stickningen bästa medicinen. Att sen få sticka, ja jag räknar det som ett privilegium, en mössa åt henne så ställer jag upp fortare än du kan säga cancer. Fuck cancer säger jag bara.

Ovan ser ni mössan direkt efter att jag avmaskade den. En liten snutt garn blev kvar, stickade snabbare än tåget på slutet så garnet skulle räcka ;)

Garn: Katias Merino baby, färg fuchsia

Mönster: Shedir

Stickor: Knit pro rundsticka 3.5 mm 40 cm

Åtgång: Gav bort mössan i onsdags utan att ha vägt den, gissar på 48 g

Psst... Rean är i full gång på Garnstugan...