lördag 13 december 2014

Alla goda ting är tre

... eller fler.

För nån vecka sedan såg jag ett inlägg på facebook som fick mig att stanna upp. Stanna upp och verkligen känna. Jag är lyckligt lottad och har jobb, hem, bil, familj och en ekonomi som gör att vi lever gott. Alla är inte denna lyx förunnade.

Så jag bestämde mig. Jag inför en ny tradition åt mig själv, så här lämpligt inför jul. Varje år i december ska jag göra tre goda gärningar, utan som helst tanke på mitt eget välbefinnande. Jovisst, det här är nåt man/jag kan/ska göra varje dag, hela året, men att verkligen tänka till inför jul känns... rätt på nåt sätt.

Så jag började med min lista:

1. Julmat

Alla har vi våra favoriter på julbordet. Jag älskar sill à la Russe, det blir inte jul utan fatet med ägg, rödbetor, lök, salt gurka och matjes. Men tänk om jag inte hade råd? Om jag inte kunde köpa annat än havregryn? Tänk er tanken att du har två-tre barn men inte kan "göra" jul. Det gör ont i mitt modershjärta bara att tänka tanken. Så när jag såg inlägget som K-supermarket Jeppis hade gjort på sin facebook-sida var beslutet enkelt. De har ställt ett kylskåp på andra sidan om kassorna vart kunder kan föra mat. Du handlar åt nån annan helt enkelt. Jag plockade glögg, te, makaroner, risgryn, choklad och annan mat i korgen och lyfte in allt i skåpet. Jag har, tyvärr, lätt att ta till tårarna och jag kan lugnt säga att tårarna brände bakom ögonlocken när jag tänkte på de tre familjer som kommer att få denna mat inför jul. När kassarna sedan packas fyller köpmannen på med färsk mat, frukter & grönt. Det tog mig 15 minuter och 30 € att göra detta, men känslan jag fick när jag satte mig i bilen efteråt är värd långt mer än så.

2. Blod

Många år har jag tänkt på blod... Hur viktigt är inte blod liksom? Tänk om du är med om en olycka, en förlossning eller annan sjukdom var du mister blod? Om du är så svag att du inte kan fungera längre, för att du har så lågt hB? Så jag åkte, tillsammans med min svägerska, på blodgivning! Det var första gången för mig, men definitvt inte sista!! Det var ingen kö alls, vi fyllde i pappren och fick sen prata med en sjuksköterska. Eftersom det var 6 timmar sen jag hade ätit nåt skickade hon mig att få en bit mat innan jag lade mig på britsen. Jag har varit rädd för nålar största delen av mitt liv, men nu var jag inte det minsta rädd. Jag kramade en bandagerulle i handen och på 3,5 minuter hade jag gett 460 ml av mitt blod. Utav denna mängd hjälper jag tre människor!! Allt från unga och åldringar till barn och ofödda! Stolt och nöjd körde jag hem den kvällen.

3. Cancer

Här kunde jag skriva hur mycket som helst... Jag har goda vänner som har/har haft cancer. Jag har stickat värmande sjalar och Rosa bandet-julkulor. Jag har stöttat och lyssnat. Jag har följt en blogg för några år sen. Gustavs blogg. Gustav, som jag inte kände, men som ändå berörde. När jag några år sedan åkte hem från ett stickläger fick jag vet att Gustavs mamma hade varit med på lägret. Jag grät över lilla Gustav som blev ängel alltför tidigt. Jag har haft lyckan att få träffa Gustavs mamma flera gånger efter det första mötet. En idol, det är du Anna för mig! Jag är så glad att jag fått träffa dig! När Anna startade en insamling på sitt Instagram-konto, och sen också facebook, var hon auktionerar ut olika produkter till förmån för Barncancerfonden Norra, då var det självklart för mig att köpa den fina julkulan som Anna har gjort. Att jag betalade mer än överenskommer kändes futtigt, hade så gärna velat ge mer. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Jag hoppas..., nej, jag VET att Anna kommer att uppnå sitt mål och kunna donera 5000 kr till BCF Norra! Att jag hjälpt till lite värmer mitt hjärta.

Så. Ett lite ovanligare inlägg på min blogg, var jag mest pratar stickning. Men att tänka på sin nästa ger mer än man nånsin kan ana! Det värmer mer än mycket. Så jag utmanar nu DIG, hur kan DU hjälpa din nästa? Vad ska DU göra? Eller ännu bättre, vad HAR du gjort?






4 kommentarer:

  1. Nu blev jag påmind om att jag borde göra mer. Men här i Frankrike har de ett liknande initiativ för att ge de som behöver mat. När man går in i affären får man en kasse att fylla med valfri mat, som sedan delas ut till de som inte har. Det har vi gjort både nu inför jul och inför andra högtider. Men mer kan jag göra...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns så fel att det finns familjer som har det så här! Att hjälpa ger så mycket åt en själv, en skön känsla som sitter i länge...

      Radera
  2. Jag har också blivit mer och mer medveten om det här. Och allra mest för att jag själv har det jättetufft ekonomiskt nu. Låter kanske knäppt - men det har gjort att jag verkligen inser vad det betyder att faktiskt kunna köpa mat.

    Jag ger en slant till tiggarna utanför mataffärerna. De får alltid alla mynt jag har och när jag kan, mer än så.

    Jag har swishat över en liten peng till en för mig helt okänd människa som desperat bad om hjälp i en Facebook-grupp jag är med i (som handlar om nåt helt annat).

    Jag har hjälpt min fina vän Maja hjälpa en tiggare, en ung kille från Rumänien, att få ihop pengar till att kunna åka hem till jul och med att få ihop bidrag till hans mammas hjärtoperation (som är skälet till att han kom till Sverige för att tigga).

    Jag har inte kunnat ge några stora summor, men jag har gett det jag kunnat avvara och jag har engagerat andra, för många bäckar små...

    Jag har önskat mig att istället för att få saker i julklapp i år, att de som vill ge mig en julklapp skänker pengar till t.ex. stadsmissionen eller liknande.

    När jag har som en liten slant "över", då tänker jag noga igenom ifall jag verkligen behöver X eller Y som jag blev sugen på. Oftast är svaret nej, och då ger jag slanten till någon som behöver den bättre.

    För trots att jag har det knapert, så har jag än så länge tak över huvudet och mat på bordet. Och så har jag massor av kärlek.
    Mer behöver man faktiskt inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart Ulrika!! Så är det ju, var och en ger och gör det den kan, ingen förväntas kunna göra stordåd. Om ändå alla skulle tänka så, då vore den här världen så mycket bättre! Kram på dig!

      Radera